Skrevs: 2010-12-25 15:52:38

Saknad kan vara både en bra och dålig känsla. När man saknar dom man aldrig kommer att få tillbaka så känns det dock inte som någon bra kännsla.

Jag saknar A så det gör ont. Jag drömmer om henne emellanåt, senast i natt. En hel natt av drömmar om henne. Tyvärr var det inga trevliga drömmar för hon var lika arg och sårad som hon är i verkligheten. Man inser inte vad man har innan det är borta. Jag tvivlar på att hon kommer vilja ha kontakt igen och det gör ont, för jag vet att allting är mitt fel. Att jag tog henne för given. Jag älskar henne och är evigt tacksam för allt hon gjort för mig och alla minnen jag har med henne.

Jag saknar mormor och morfar. Dom är döda, jag vet det. Men jag har nog fortfarande inte fattat det. Just nu sitter jag vid deras köksbord, i deras hus. Man känner att dom inte varit här på länge. Deras lukt är borta bland annat. Igår gick jag in i deras garderob och skulle hämta mormors vinterstövlar. Det luktade som det alltid har gjort där inne och det kändes bra. Det kändes vant. Något som känns lite konstigt är att jag och G sover i deras säng, med deras katt på min huvudkudde om nätterna. Det känns dock rätt okej. Det känns som en evighet sedan dom sov uppe i sin säng. Dom hade varsin säng nere i vardagsrummet. Dom är borta nu. Morfars rullgardin sitter kvar. Den som G och jag satte upp åt honom bara några veckor innan han gick bort. Vi stod i morfars säng och morfar satt vid köksbordet och skrattade åt oss.

Han var pigg trots att mormor gick bort i somras. Det är klart att han var gammal, men han var vid ganska gott mod. Sen gick allt så snabbt.

Det finns såklart fler jag saknar. Men här är saknades som mest. A, mormor och morfar. Jag ville skriva av mig lite. A läser väl inte här. Mormor och morfar lär aldrig läsa något mer. Men jag ville få ur mig lite ord. Det var jobbigt att vakna och jag ville inte kliva ur sängen. Jag kände att jag nog aldrig mer ville kliva ur sängen. A har gått vidare med sitt liv. Jag försöker göra detsamma. Men jag saknar henne.