Skrevs: 2010-12-27 18:43:44

Japp, idag har jag varit duktig. Två telefonsamtal klarade jag i en rasande fart. Först till min läkarmottagning för att förnya två recept, sedan till apoteket för att beställa hem den ena till närmaste apotek. När jag ringde apoteket hamnade jag på fel stället, hamnade centralt och inte på "mitt" apotek, men det gick ju bra.

Sen ringde en sjuksköterska upp mig senare och ställde lite frågor om hur det kommer sig att jag klarat mig på ett recept jag fick i Juli tills nu. Jag blev toknervös när hon började fråga ut mig för jag har skött mig och inte haft några uppehåll med medecinen. Sen kom jag på hur det låg till, att jag åt 15mg förut, fick 20mg i juli. Hade nyss hämtat ut 100 tabletter 15mg och jag är snål så jag fick tillåtelse att ta 1,5*15mg tills jag ätit upp dom och sedan "gå ner" till 20mg.

Jag blir så nervös när jag blir utfrågad om mina medeciner för jag känner mig skyldig på något sätt. Jag är rädd att glömma nämna någon, säga fel dos etc. Jag sa faktiskt fel dos när jag ringde om recepten. Cipralex 10mg, nej, 15, nej 20 mg äter jag. Nå, i morgon får dom in min medecin, i rätt dos och i rätt strl-förpackning. Bara hoppas att mamma kan hämta ut dom åt mig. Hon har ingen fullmakt, men då hon är välkänd där så hoppas jag att det går bra. Hon är ju trots allt min mamma. Sen har hon ju varit medecinansvarig för mormor och morfar och hämtat ut alla deras veckopåsar med medeciner så dom vet ju vem hon är.

Dessa medeciner alltså. Och idag skulle mormor ha fyllt 83 år. Grattis mormor.

Det blir en del om mormor och morfar, men det blir ju så. Det har varit ett tufft år med deras och farmors bortgång. Jag måste bearbeta det på mitt sätt. Sen blir man ju så påminnd om det nu när jag sitter på morfars plats, på morfars stol, i deras hus, sover i deras säng med deras katt på min huvudkudde.

Katten har för övrigt tagit på sig att stoppa människans reproduktion om jag får uttala mig så. Minsta lilla puss som är något annat än en puss i förbifarten så är han där och ska kela. Goskatten som i det nrämaste är döv och mest ligger och sover nu för tiden. Han är gammal han också. Men så länge han är pigg så får han hänga med. Han är ju egentligen inte såå gammal, 12 år har jag för mig att han är. Så i ålder är han inte så gammal, men kroppen hans är en gammal katts kropp.

Nå, han är min lilla skyddsling. Vi har koll på honom och är glada för den tiden vi får med honom. En dag ska han återförena sig med husse och matte och vi kan bara göra det bästa för att han ska ha det så bra som möjligt tills dess.

Den här bilden hade mormor inramad på korttidshemmet. I stället för sitt namn på dörren så hade hon den även där. Hon visste inte riktigt vart hon bodde och sitt namn på dörren reagerade hon inte på. Bilden på Svinto däremot. Morfar hade också han denna inramad, ovanför sin säng. Både mormor och morfar fick med sig sina bilder på Svinto i kistan.