Skrevs: 2011-01-13 17:18:43

Mitt 2010.

Jag tar hjälp av gamla blogginlägg och ska sammanfatta mitt 2010. Antagligen det mest omtumlande år jag varit med om. Jo, det är det. Vissa är kanske inte så intresserade av att läsa detta, men jag vill försöka sammanfatta, för min egen skull, vad som egentligen hände.

I slutet på 2009 fattade jag ett beslut. Jag bröt upp med mitt ex efter nästan fyra år tillsammans. Det var jobbigt, fy fan vad jobbigt det var. I början på 2010 fick vi båda fnatt och både sa och gjorde saker mot varandra som iaf jag ångrar i efterhand. Det kulminerade i att mamma kom farandes ner ifrån hälsingland den 2:a Januari. Den 3:e fick jag flyttkartonger och hjälp med att kasta ner mina prylar i dessa. Jag hade ingenstans att ta vägen men jag kunde inte stanna. Vi gjorde bara varandra mer och mer illa.

Jag flyttade hem till pappa. Problemet är att jag inte kan bo där. Jag sover på en madrass framför tvn. Det är långt till bussen. Jag sitter fast där.

Mormor började bli väldigt dålig i perioder. Styvfarmor fick en hjärntumör.

Jag träffade Gilbert. Vägrade acceptera att jag kärade ner mig och ville inte alls ha ett nytt förhållande. Det gick ju som det gick. Den 11 Februari är det ett år sedan vi träffades första gången, vi säger att det är vår årsdag.

Jag drog iväg till stockholm och gick på två fester där jag inte kände någon. Fann en person jag trivdes oerhört bra tillsammans med. Vi sitter och är allmänt dryga mot varandra på msn i flera timmar nu för tiden. Han är ungefär lika konstig som jag är, fast på ett helt annat sätt. När vi pratade på nyårsnatten utnämnde jag honom till "min första nya jättebraiga vän" eftersom jag ju skulle skaffa nya vänner. Han fick säga vad han ville, men jodå, han ville vara min vän.

I Juni rasade min värld ihop. Soc krånglade och räkningarna samlades på hög. Jätteångest höll på att dränka mig. Jag lade in mig frivilligt på psyket. Träffade min partner in crime, Johannes. Vi trivdes bra ihop. Han lärde mig att spela schack. Vi åt chips och tittade på film varje kväll. Läkaren på avdelningen var inte vad jag hoppades på så vi patienter fick i princip hjälpa varandra. Han utsatte patienter för livsfara rent utav. En person som gått på stesolid i 15år satte han ut stesoliden på helt. På två dagar. Flera helt idiotiska medecinjusteringar gjorde på mina medpatienter. Allt han erbjöd mig var medeciner jag redan testat och som antingen inte fungerade eller gav mig hemska bieffekter. Det fanns ingenting att göra på stället annat än att kedjeröka och prata med varandra. Jag fick vatten pistoler insmugglade och jag och Johannes hade en liten tävling om vem som kunde märka flest våradre med varsin vattenlöslig färg. Han vann. Vi har kontakt än i dag.

Jag blev utskriven i Juli. Hade planerat att vara i närheten ifall det skulle bli för jobbigt. Fick dock åka upp till hälsingland dagen efter då mormor var jättedålig. Vi vakade dag och natt hos mormor. Hon behövde aldrig vara ensam. Det sista jag hör henne säga var "MAMMA, HJÄLP MIG!". Tillslut får hon morfin med jämna mellanrum och somnar in lugnt med tre döttrar och ett barnbarn vid sin sida. Vi andra åkte in med morfar och sade hej då på sjukhuset.

Begravningen skedde snabbt och var jättefin. Jag fick lägga ett flöte på kistan, vilket alla tyckte var en jättefin gest. Klart att mormor skulle ha ett flöta. Morfar gillade det oerhört mycket. Såklart var det jobbigt för honom men han hankade sig fram.

Jag blev oerhört osams med en moster till mig strax efter detta. Så osams att jag aldrig mer ville prata med henne. Detta fick dock ändras efter ett par månader då jag anser att det hör till god ton att lägga sånt åt sidan i svåra stunder. Jag undviker henne dock så gott jag kan än idag och det är jag inte ensam om då hon gjort bort sig flera gånger under året och sårat oerhört många människor omkring sig.

Styvfarmor gick bort i September med sin man och tre barn vid sin sida. Kroppen orkade inte mer helt enkelt. Vi var med när hon lades i kistan och en tid senare hade vi cermonin hemma hos styvfarfar. Det var annorlunda men väldigt väldigt fint. Det kändes helt rätt.

I oktober bar det av upp till Hälsingland igen. Morfar var dålig och låg på sjukhuset. 3 månader och 4 dagar efter mormor så somnade morfar in. Han ville inte mer. Han hade någon infektion i kroppen och hade helt enkelt ingen lust att kämpa längre. Tre dödsfall på oerhört kort tid. Jag har inte kunnat gråta sedan dagen innan morfar dog. Jag vet inte riktigt vad det är med mig. Jag tror att jag är blockerad.

Övrigt då? Jag har lärt mig att sticka. Jag har varit på min första bandymatch. Mina prylar står fortfarande på en vind. Jag har bara det som jag verkligen använder. Kläder ungefär. Katterna bor uppe hos min mamma. Jag har ingenstans att ha dom och jag har inte råd att ha dom. När mitt liv är mer stabilt så kommer jag att ta hem dom igen.

Vi tar nya tag. 2011 kan väl inte bli värre än 2010. Här har ni mitt år, sammanfattat men osammanhängande.