Jag har ingenting i den här stan. En pojkvän. Lite släktingar som jag inte träffar speciellt ofta. Några vänner jag knappt umgås med. Nu när min bästa vän tydligen har sagt upp bekantskapen med mig, pga något jag undanhållit av respekt för andra inblandade, så ser jag inte att jag har så mycket kvar här. Men hur sliter man upp sina rötter och går när man inte vet vart man ska ta vägen? När man ändå har en pojkvän som inte vill lämna stan? När man själv bara mår dåligt över allt man förlorat i den här staden? När man inte kan se någon ljuspunkt och framtid?

Men man har ändå ingenstans att ta vägen.