Begravning och slåtterfest är avklarad.
Begravningen var jättefin, alldeles lagom. Mycket folk som kom dock, men det visar ju bara att hon var väldigt omtyckt. Jag fick lägga ett flöte på kistan. Det var min present till mormor, som älskade att meta. Men jag kan fortfarande inte riktigt förstå att hon faktiskt är borta. Att hon är död. Det gick så fort alltihopa så det har nog inte hunnit smälta in ordentligt än.

Slåttarfesten då. Jag och pojken hade kökstjänst. Maten vart väldigt uppskattad iaf. Sen vart det femkamp och grejer och allting var jättetrevligt... tills en viss släkting sade ngt otroligt klantigt och fick mig att rasa ihop. När jag sen förklarade för henne VARFÖR och VAD som utlöst det hela så blev jag kallad för "en löjlig liten snorunge". Tack och hej. Jag har ingenting mer att säga den kvinnan. En kvinna på 50+ borde väl ändå kunna ta kritik på ett moget sätt tycker man? Men nej, tydligen inte. Hade hon bara bett om ursäkt och faktiskt menat det, då hade saken varit ur vägen. Men nu fick folk hålla henne tillbaka för att hon inte skulle flyga på mig. Så tack och hej. Jag tänker inte omge mig av sådana människor. Jag skiter i att det är en släkting och att man inte kan "avsluta" släktskapet. Men jag tänker försöka ignorera hennes existens så mycket jag bara kan.

Btw, min mamma är en björnhona ;) Nåde den som rör hennes ungar. Nå, styvpappan min var nog ganska mörk i blicken han också.

Nu är jag hemma och försöker landa lite. Svärmor ska bjuda mig och pojkvännen på middag i kväll. Det ska bli trevligt :)