I går somnade äntligen min älskade mormor in. Vi har vakat i skift i nästan en vecka och för varje gång man suttit där så har man velat att änglarna ska komma ner och hämta henne.

Det känns bra. Det är ledsamt såklart, men samtidigt skönt. Det är morfar jag tycker synd om nu. Men han verkar ta det ganska bra.
Jag har bestämt att vi ska ha marsipanflöten på tårtan på begravningen. Alla tyckte det var en höjdaridé. Mormor älskade ju att meta.

Styvpappa och jag åkte ut med båten och fiskade en stund på kvällen. Vi fick varsin gädda som var så små att vi kastade i dom igen.