Jag har ett jättelångt inlägg att skriva. Men älsklingen skippade sömnen i natt och körde ut hit bara för att vi behövde vara nära och prata. Så ingen sömn här inte. Jag har snubblat på orden hela natten. Inte fått fram vad jag menat. Sagt en sak som i huvudet lät helt okej och undrat när jag sagt något att "vad fan säger jag?".

Det har hänt så mycket. Det finns så mycket att skriva. Jag vet liksom inte ens vart jag ska ta tag och börja. Så jag skiter i det just nu. Det får bli senare. Efter lite sömn kanske?

Saker och ting är både så bra dom kan bli och samtidigt så dåliga dom kan bli. Förhållandet är bättre än någonsin, trots att vi båda har gjort misstag. Men vi pratar. Och han lyssnar faktiskt. Jag har förklarat att jag inte vet hur ett normalt förhållande fungerar. Jag vet inte hur det ska vara och hur man beter sig. Jag blir fortfarande livrädd och tror att allting kommer vändas emot mig på ett eller annat sätt. Jag får panik om jag tror att han är besviken på något. Men han är där, tröstar och förklarar. Han accepterar att jag inte vet, att jag inte kan.

Blä, nu ska jag ta en cigg och försöka sova framför tvn en stund.