Jag har även i vardagen svårt för speglar och vatten. Även blanka kranar (då jag sett reflektionen av ytterligare en person förutom mig i en sådan). Har även svårt för att se ut genom mörka fönster eller att se in genom fönster. Även där då jag sett folk genom mörka fönster i en byggnad där det absolut inte ska ha funnits folk.

Jag hatar att bli skrämd. I ett visst hus kan jag inte se i speglar öht. Tack och lov behöver jag inte vistas i det huset mer då jag blivit alldeles för skrämd ett flertal gånger där.

Här i min lägenhet är det lite lättare med sådant. Antagligen för att jag är ensam. När jag bodde hemma fick jag lov att vända mitt skrivbord när jag fick en webcam till datorn. Jag klarade inte av tanken på att se mig själv och dörren ut till hallen bakom mig. Det räckte med att jag hörde folk passera, jag vill absolut inte se dom. Jag hatar att se saker. Jag har ofta inga problem med att känna, men jag vill absolut inte se. Det är alldeles för läskigt. Så nu vet ni det. Nu ska jag återgå till att se The Unborn som innehåller mycket speglar och en envis liten ungjävel som skrämmer skiten ur mig. Oh, btw, jag har sett en kopia av The Grudge- ungen på stan. Han satt ihopkrupen som ungen i filmen på en bänk på en busshållplats med luggen hängande nerför ansiktet. Jag höll på att skita på mig. Bokstavligt talat.